Skakad
I fredags när jag kom hem från dagis med barnen så hända det en väldigt otäck händelse. När jag kliver ur bilen så ser jag att en väldigt full man går utanför mitt i gatan, jag pratar i telefonen men en kollega och säger att jag måste lägga på för att ringa polisen. Min tanke är att jag ska ringa dom så att han inte blir påkörd när han går mitt i gatan, men det tar en otrevlig vändning.
När jag stänger bagageluckan så står han plötsligt bakom mig och börjara fråga mig om vart hans kompis bor någonstans. Jag ber honom att gå, då det är välidgt obehagligt eftersom han står 2 cm från mig. Han fortsätter prata om sin kompis och tar ifrån mig drickan som jag har i handen och börjar dricka av den. Jag kommer äntligen fram till larmcentralen och börjar backa runt bilen, han följer efter mig och jag får en instinkt att låsa bilen, där barnen fortfarande sitter.
Larmcentralen säger att en bil redan är på väg då det är flera som ringt, men när hon hör min panik eftersom han följer efter mig så stannar hon kvar i telefonen. Jag försöker hela tiden få lite avstånd mellan mig och mannen men han envisas med att följa efter mig, och jag börjar känna mig hotad.
Jag ser att alla mina grannar står ute på sin balkonger och jag undrar varför det inte kommer någon och hjälper mig, men efter en stund kommer en äldre man från huset bredvid oss och försöker att komma emellan oss.
Mannen blir mer och mer arg och han börjar nu försöka rycka upp min bil på den sidan som Ted sitter på, larmet går och jag hör hur barnen skriker mer och mer men jag kan inte göra någonting. Jag kan inte låsa upp bilen för att få larmet att sluta, jag kan inte trösta dom för dom är trots allt säkrare i bilen än utanför.
Jag försöker få bort honom från bilen och tillslut så börjar han återigen följa efter mig, jag vet att jag skriker till hon som sitter på larmcentralen och frågar vart fan polisen är, men hon säger att dom är på väg.
Det har nu gått ca 7 minuter men det känns som en hel livstid och han beger sig tillbaka till bilen för att återigen försöka få upp dörren. Jag vet att jag återigen börjar skrika på kvinnan i luren vart dom är någonstans och äntligen säger hon att jag snart borde se polisbilen.
När dom äntligen svänger in på parkeringen och han börjar springa därifrån så känner jag hur jag bara sjunker ner på marken. Det tar nog flera minuter innan jag får kraften tillbaka för att ställa mig upp och försöka samla mig för att ta ut barnen ur bilen. När jag går in till porten så sitter mannen utanför fängslad och polisen säger att dom inte vill förhöra mig utan att dom kommer återkomma då han kommer att anmälas för ofredande.
På hela kvällen så kunde jag inte sluta skaka, jag vet inte om det just var för att han gav sig på barnen eller bara kännslan av maktlöshet. Sedan kommer alla tankar om vad som kunde ha hänt om ex. bilen inte var låst.
En sak ska jag ändå säga och det är att jag saknade min gamla bil som man bara behövde han nyckeln i fickan för att låsa upp, men nu kommer jag aldrig mer köpa den funktionen. Hade bilen jag har nu haft det så vet jag inte vad som hade hänt om han fått upp bildörren till Ted.
Jag hoppas också att min grannar nästa gång det händer något kanske skulle kunna tänka sig att komma och hjälpa till och inte stå och filma på sina balkonger, men är så sjukt glad för mannen som kom och hjälpte mig att försöka få bort honom.
Nu är fokusen på att börja må bra igen, igår var en hämsk dag och jag vet att det kan låta som en händelse som kanske inte borde ta så hårt, men det känndes verkligen som att jag kämpade för mina barns liv. Jag vet att så farligt var det inte men det är så det känns. Jag ver helt maktlös och kunde inte göra någonting och jag önskar att jag hade kunnat göra något för att dom inte skulle behövt blivit utsatta för detta.